.... #1 (i bloggen alltså) Att handleda student när man själv knappt kommit "därifrån"

Herregud. Både igår och idag har jag haft student. Kanske inte så direkt "Lärorikt" för henne men dock när vi hade spegling på eftermiddan idag sa jag vad jag tyckte att hon skulle ta med sig:

se hur det är när man är ny genom att titta på mig.

Man vet inte allt, kan inte allt och man står med ett ansvar man som student sällan fattar eftersom man alltid (iaf har det varit så tidigare) går med någon erfaren. Som därtill e fast anställd, kan avdelningen, rutinerna, patientgruppen.

Ta vara på den "icke"-erfarenheten genom att titta på mig.

Ta med dig de "coping"strategier jag hade som du kan ha nytta av

och bestäm dig för vilken av mina brister du absolut inte tänker anamma.

Se att det inte är någon dans på rosor så att du kommer ut mentalt förberedd för tuffa dagar.  

Men nu har jag övat och det har varit spännande för mig! Kändes jättekul när man kunde instruera och se vilka moment som min student kunde och behövde göra. Idag pysslade vi bl.a med lite subcutant morfin, hon fick sätta PVK och dokumenterade massor. Det sistnämnda kommer alla mina framtida studenter bli specialister på för det e fan det töligaste jag vet.

Det hon eg INTE fick/behövde göra va alla dessa jääävla samtal till än den ena än den andra surkärringen eller bitterfittan på olika ställen man ringer tretiofemtusen per dag å sina patienters vägnar. Det är nämligen först nyligen jag själv börjat känna mig morsk nog o i nuläget va hon mer i "hands-on" inte "telefon-jagande"- mode i sin utbildning. Jag började jaga telefonen i t6. detta va en liten sötnöt t4:a. I t4 behöver man bli känd med material som katetrar, pvk:er och venprover.

Själv hade jag gärna velat gå mer med någon som va pang ny nu när jag är den där pang nya och har prövat på att ha student. Gick några pass med ett par nya sista praktikperioden men det hade nog behövts tidigare. Och fler.

Det tar bort lite av den romantiska bilden. För när man e klar står man där. O fuck i helvette att handledare säger att "du är aldrig ensam" för faktum e att du rätt snabbt står där och har INGEN att rådfråga. O då måste du ta beslut själv och sedan invänta om du får bannor eller om du hankar dig igenom dan. Om du kan komma tillbaka morgonen därpå o finna patienterna vid liv och att Dr och arbetskamrater inte e allt för irriterade på en. Vissa dagar ere ju bara så att man vill gå hem vid lunchtid. Den känslan förmedlar aldrig en erfaren ssk. Och deras kaliber når man inte upp till med en gång.