Nu sitter jag här och kletar kortisonsalva och vanlig billig handcreme på tangenterna igen och än en dag så inväntar jag ett kvällspass på sjukhuset. Fyllde precis i sambons skaffa-ytterligare-ett-medmeda-kort-lapp så vi har varsitt ihop. Typ. Jag fattar inte. Men det löser sig. Är en sån dag.

Än en gång har vi varit till gymmet och även idag var det skönt. Sambo hade en sämre gymdag, men sånt kommer ju o går. Kummin sitter intill mig, eller ja... ligger som en klump intill mig på golvet och spinner nöjt. Svärfar kom opp med han innan han öppna affärn för kattrackarn satt vid dörrn o vänta. Om typ 20 minuter ska jag sätta mig i bilen. Allt e klart. Bara matlådan som skall plockas ur kylen typ. Känns som jag har ett så otroligt spännande liv att skriva om i nuläget. Men imorgon blire nog annorlunda... kanske.

För imorrn har jag inget jobb inplanerat. Det ringde förut när jag va påväg till eller på gymmet men jag hörde det inte och såg det först en halvtimme senare när vi var nästan klara. Men det märks vad jag får för jobb i helgen. Iaf fått ett pass i november om jag inte skulle ha fått nått vikariat innandess. Imorrn vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på om jag e ledig. Förmodligen får jag väl dra en dammsugare, röja lite nånstans o kanske bara softa. Om solen e framme som den varit senaste dagarna kommer jag nog att gå en långpromme med sambo.

Om jag e ledig på fredag, vilket jag verkligen hoppas, ska jag ta min svägerska Sara med mig på stan på eftermiddagen. Kanske att hon får dela en superhemlis. Behöver nämligen reka lite inför framtida bestyr i mitt liv... men nog om det! Tids nog så skriver jag väl av mig om detta också. Kul, eftersom ingen vet att jag skriver i den här bloggen! Mest för mina egna tankar och funderingar.

puss o kram

Linda